Har som inte alls så mycket att berätta, egentligen.

Har vart på stan idag, lite roligare tidsfördriv än att bara sitta hemma.. Dagen försvann som fort när man gör något, ett tu tre så blev det läggdags för barnen.

Ojoj, kan ni förstå att lille Vilgot blir 11 månader imorgon?! Då är det bara en månad kvar tills han bli 1 år!!

Helt sjukt att tiden bara försvinner sådär, ibland önskar man att man bara kunde grabba tag i den, hålla den hårt, och låta den gå sakta sakta.. Tyvärr så är det ju inte förrän efteråt man uppskattar dom bästa och finaste ögonblicken, klart att man kan njuta när man är uppi dem, men det är inte förrän man tittar tillbaka och minns som man verkligen känner att man kanske inte njöt till fullo. Förstår ni hur jag menar?

På fredag så (förhoppningsvis) ska farmor och farfar vara barnvakt år våra guldklimpar, för då har jag och Kristoffer planerat öldrickningskväll med ett par kärkära vänner, ska bli så himla roligt, och jag hoppas verkligen att det blir av! Känns som att man skulle behöva det, en riktig fylla. Fniss fniss

Dock ser jag inte fram emot lördagen, men med varannan vatten borde man väl funka som människa även dagen efter? Jag håller tummarna!! Men men, det är väl som man säger "den dagen, den sorgen". Dock så har jag som småbarnförälder lärt mig att: Svar Ja, det finns en morgondag, och det är bäst för en själv att man är någorlunda pigg. ;)

//Dess