Idag så har vi varit på Nydala med min syster Anneli och Natalie. Kul kul, bada, sol och massa fika!

Barnen och Anneli badade, man fick emellan varven knappt upp Joulina ur vattnet, fick muta med lite fika. Men det är ju så när man är liten, det ska ju nästan vara så annars så är det väl något som är lite tokigt..

Måste lägga in en liten kommentar att denna gång så smörjde jag ryggen ordentligt, vill IKKET bränna mig igen, som jag gjorde sist. Eller jag smörjde in hela mig själv ordentligt. Skulle ju vara lite komiskt om jag bara smörjde in ryggen och inget annat, och sen sluta med att hela framsidan är bränd...

Sen när vi kom hem så lekte både jag och J med grannes dotter som är här från Stockholm. Tycker så synd om honom, som bor så långt bort från sina barn.. Eller så är barnens mamma mindre klok som bara drar iväg och flyttar, och dessutom så långt bort... En sak är säker, skulle jag och K (MOT FÖRMODAN!!!) någon gång separera, så skulle jag aldrig, aldrig, aldrig, kunna ta barnen och flytta så långt ifrån deras far. Tycker att det är hemskt!! Och jag skulle aldrig hota med barnen på något sätt, hur fan är man funtad då? Barnen får ALDRIG komma i kläm på något sätt, och dom behöver ju in pappa lika mycket som sin mamma. Punkt slut.

I alla fall, grannen åkte iväg och köpte en sån frän vattenrutschkana som ligger på backen, en sån där som man bara kopplar på vattenslangen i och så springer man och kastar sig och åker på "mattan" som bara den! SÅ JÄKLA ROLIGT! Ojoj vad vi har skrattat och åkt! ^^ Man blir som barn på nytt ibland. Haha

Nej, nu ska jag gå in och kramas med min man. <3

Pusshej!

//Dess

Har som inte alls så mycket att berätta, egentligen.

Har vart på stan idag, lite roligare tidsfördriv än att bara sitta hemma.. Dagen försvann som fort när man gör något, ett tu tre så blev det läggdags för barnen.

Ojoj, kan ni förstå att lille Vilgot blir 11 månader imorgon?! Då är det bara en månad kvar tills han bli 1 år!!

Helt sjukt att tiden bara försvinner sådär, ibland önskar man att man bara kunde grabba tag i den, hålla den hårt, och låta den gå sakta sakta.. Tyvärr så är det ju inte förrän efteråt man uppskattar dom bästa och finaste ögonblicken, klart att man kan njuta när man är uppi dem, men det är inte förrän man tittar tillbaka och minns som man verkligen känner att man kanske inte njöt till fullo. Förstår ni hur jag menar?

På fredag så (förhoppningsvis) ska farmor och farfar vara barnvakt år våra guldklimpar, för då har jag och Kristoffer planerat öldrickningskväll med ett par kärkära vänner, ska bli så himla roligt, och jag hoppas verkligen att det blir av! Känns som att man skulle behöva det, en riktig fylla. Fniss fniss

Dock ser jag inte fram emot lördagen, men med varannan vatten borde man väl funka som människa även dagen efter? Jag håller tummarna!! Men men, det är väl som man säger "den dagen, den sorgen". Dock så har jag som småbarnförälder lärt mig att: Svar Ja, det finns en morgondag, och det är bäst för en själv att man är någorlunda pigg. ;)

//Dess

Japp, nu är makens semester slut, så vi är tillbaka till stan. Känns skönt att vara hemma igen efter ha levt som tattare i ungefär 4 veckors tid. ;)

Vi har faktiskt hunnit med en del, Ankarsund först, dock bara jag och barnen medan pappan var i Harrvik och röjjde skog, sen så blev det Vilhelmina för att lämna barnen hos min älskade syster Marita och hennes familj. Dom var barnvakt så att jag och Kristoffer kunde jobba en helg, hej och hå, det blev 40,5 timmar på 3 dagar för mig! Lite mindre för maken ca 36 timmar. Men jävlar vad vi jobbade på! Och kul var det. ^^

Sen efter helgens jobb så bar det iväg på lite kvalitéts tid på tu man hand för mig och maken till Östersund. Vi fick ju en weekend på best western hotell av min älskade kompis Jenny och hennes Jörgen. Så den passade vi på att utnyttja. Var hur roligt som helst att vara tillbaka till Östersund, mitt Östersund! <3 Skulle lätt kunna flytta tillbaka dit! Vi åt och drack gott, i gott sällskap såklart! ;) Vi gick även på frösö zoo, och var uppe i utkikstornet, där man såg i princip hela jämtland.

Jag ringde och sökte dispans hos min syster på onsdagen för en natt till, den godkändes och sista natten så sov vi hos J & J. Onsdagkväll så var vi ute med deras båt, fiskade lite, dock utan fiskelycka.. Vi tog en tur ut till Verkön, tittade på Verköslott, en mäktig fin gammal byggnad som det spökar i. !

Sen på torsdagen så bar det iväg norrut, först en sväng till Kristoffers kompis Jimmy och hans sambo, där kikade vi hur dom bodde, drack kaffe och surrade en stund. Sen så fortsatte vi mot villis och våra barn!! <3

Joulina blev glad att se oss, medan Vilgot bara kikade lite skeptiskt på mig, haha, tack för den grabben. ;) Sen så föll poletten ner, och nu är han mammig som aldrig förr!

Vi sov en natt i Villis hos syster, sen så fortsatte vi till Harrvik och Kristoffers mormor och morfar. Där har vi hjälp till med att kapa och klyva ved, Kristoffer och Klas har röjjt skog, Maria har målat och grejjat. :)

Känns bra att kunna hjälpa till och "göra rätt för sig"..

Vi var i Harrvik i ungefär en vecka, så så åkte vi hemåt, innan vi fortsatte mot Umeå så blev det ett stop i Lycksele Djurpark. Roligt för Joulina att se alla djuren, Vilgot tyckte nog att det inte var så speciellt intressant. Man inser att världen är liten när vi träffade våra fina vänner Anette och Jens där, så himlarns roooligt! Vad är oddset liksom?

Sen när vi kom hem, oj så underbart skööönt! Borta bra men hemma bäst!

Fredagen gick åt till att bara vara och njuta, lördagen till att tvätta, sen efter tvättandet så åkte vi ut till J & A i Täfteå och åt förätt, varmrätt och efterrätt, och övernattade där. När vi hade lagt barnen så såg vi på Paranormal Activity. UUrk. Säger jag bara. Men jag måste samtidigt erkänna att jag trodde verkligen att den skulle vara hemskare?!

Sen på söndagen så åkte vi alla ut till Nydala och solade, och jag glömde (!?) smörja in mig med solskyddsfaktor. Hur klantigt är inte det på en skala? Min rygg är helt jävla förstörd. Huvva, nä det gör jag aldrig om!! Så med bränd rygg, mensvärk deluxe, smärta i muskler och leder, feberfrossa, har jag legat i sen i måndags. Jag har inte orkar någonting, utan bara legat som en levande död. Dock så har jag tvingat migg upp när det varit dags för frukost, lunch och middag, men emellan det har har luften och krafterna gått ur mig och jag har varit tvungen att lägga mig ner. Tur att jag har snälla barn!! <3 Nu, idag så mår jag lite bättre, så det är då på väg åt rätt håll i alla fall. Ja, ibland så får man verkligen känna att man lever..

//Dess